Salomon Smiths historia

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Salomon_Smith

Vem spelade, och vad spelades, i Salomon Smiths Kammarmusikförening under den mer än 90-åriga verksamheten? Föreningen, som startades 1910, har i styrelseprotokoll och verksamhetsberättelser endast summariskt angett antalet konserter och med verkande. Till all lycka hade föreningens sekreterare noggrant förtecknat samtliga konserter under perioden 1910-1928 i en bok, som återfanns först sedan verksamheten efter 1928 helt kartlagts. Detta som en förklaring till att konsertnumreringen börjat först då. De första 18 säsongernas 128 konserter har angetts enbart med datering; ensemble- och repertoarförteckningarna har kompletterats. Sammanlagt har därmed 1045 konserter presenterats.

Recensionsklipp ur lokalpress och musiktidskrifter ger förstahandsintryck från en lång rad konserter.

Här kunde arbetet ha avslutats, men några omständigheter vid föreningens grundande och verksamheten under åren fram till det första världskriget borde enligt min uppfatt ning belysas mera. Kammarmusikentusiasten Salomon Smiths betydelse som pionjär i Ystad i första rummet och senare i Malmö skall naturligtvis inte underskattas, men ini­tiativtagare till offentliga kammarkonserter i Malmö var de italienska musiker som 1907 grundade Malmö Musikkonservatorium och genom offentliga framträdanden ville göra sin institution känd. Som violast förekom tidigt Salomon Smith tillsammans med dem i kvartettspel, och från 1910 bildar dessa herrar stomme i Malmö Kammarmusik före nings verksamhet. En utmärkt källa för vetskapen om konservatoriets eget paral lella konsertutbud utgör konservatorieläraren Gottardo Vecchis ”klippbok”, som jag med sonen Guidos medgivande kopierat och som fått illustrera en viktig kammarmusi kalisk verksamhet i Malmö.

Bland 1910 års grundare av Malmö Kammarmusikförening fanns också musikdirektören Nils Georg Strömberg. Hans ”Anteckningar över Musiklivet i Malmö 1820-1928” förtecknar en lång rad annonser i malmötidningarna. Som inledning till min framstäl ning har försök gjorts att i ett utdrag samla data kring kammarmusikalisk verksamhet på 1800-talet.

Malmö Kammarmusikförening tog efter sammanslagning med Ystads Kammarmusik förening 1920 namnet Sydsvenska Kammarmusikföreningen, som erkänsla för Salo mon ­Smiths insatser omdöpt på hans 75-årsdag 1928 till ”hans” kammarmusikförening.

När Malmö Museum 1936 fick sina nuvarande lokaler i gamla Malmöhus slott och inom dess murar fick härbärgera den unika orgel, som en gång stått i S:t Petri kyrka, blev detta spelbara instrument ett incitament att arrangera konserter i museet. Dessa började 1937 och har efterhand utvecklats till att erbjuda även vokala och instrumentala kammarmusikkonserter, i vilka orgeln och senare även andra klaverinstrument spelat en viktig roll. Konserterna äger rum som söndagsmatinéer med företrädesvis lokala artister – ofta studerande vid Musikhögskolan i Malmö. Museikonserterna har ägnats ett särskilt kapitel.

Det skulle dröja fram till 1960, innan samtida musik skulle finna ett forum genom den av Hans Åstrand, Ulf Björlin och Ingvar Wieslander initierade föreningen ARS NOVA, som senare officiellt blev ett konsertgivande organ av ISCM. Denna förening, som från början hade en viss anknytning till musikhögskolan, har fått sitt särskilda kapitel liksom den mera kortlivade Kammarmusikföreningen -61, Husie-musiken och de ”musikaliska salonger” som under 1960-talet anordnades av Sveriges Radio Malmö med gratisbiljetter för publik vid inspelningar och direktsändningar av kammarmusik.

Kammarmusicerande i något större format kom att under några efterkrigsår utföras i Malmö Kammarorkesterförening under ledning av malmötonsättaren Carl-Olof Anderberg. Denna orkester var sammansatt av en blandning orkestermusiker och spelsugna amatörer, som bekantade malmöborna med åtskilliga nyskrivna verk. Exemplet följdes av tonsättarparet Svea och Waldemar Welander som i Åkarp tog initiativ till ett litet men entusiastiskt orkestersällskap. Efterhand tog denna verksamhet intimare former och man skapade en konsertverksamhet med uteslutande inbjudna ensembler från Malmö och Köpenhamn. De sistnämnda initiativen har också ägnats särskilda kapitel.

Som tidigare nämnts kom Salomon Smiths Kammarmusikförening att från 1920 an ordna regelbundet återkommande kammarmusikkonserter i Lund, en verksamhet som fortlöpte drygt 80 år. Från 1944 skapades en lokal förening, Lunds Kammarmusiksällskap, som från att vara ett av medlemmarna bedrivet offentligt musicerande alltmer kom att arbeta under likartade former som den gästande malmöföreningen.

Malmö Kammarmusikförening bildas

Salomon Smiths Kammarmusikförening intar en unik ställning i svenskt musikliv. Ingen annan svensk konsertinstitution för intim musik kan uppvisa en sådan ålder. Vid millennieskiftet kunde föreningen se tillbaka på en obruten 90-årig verksamhet med syfte att – som det angavs i de ursprungliga stadgarnas § 1 – ”genom såväl enskilt som i synnerhet offentligt utförande av kammarmusik inom Södra Sveriges större samhällen, företrädesvis i Malmö, Ystad och Lund väcka och underhålla intresset för denna konstart”. Att intresse för kammarmusikspel fanns i Malmö visade bl a ”privatkvartetten” Cyrén, Malmström, Strömberg och Lycell, som under många år sammanhöll sin stråkkvartett. Dessa herrar kom i fortsättningen att höra till de tongi vande vid bildandet av en lokal kammarmusikförening.

Att det fanns ett publikt intresse för kammarmusikkonserter i staden visade det 1907 grundade Malmö Musikkonservatorium, som från starten med gott resultat inledde en serie offentliga ”musikföredrag med instrumentala illustrationer”, som redan 1908 ut vecklades till konventionella lärarkonserter och elevuppvisningar. I musikkonservatoriets årsberättelse från 1910 anges dess direktör Giovanni Tronchi som initiativtagare till Malmö Kammarmusikförening, och det finns skäl att anta att kammarmusikentusiasten Salomon Smith, när denne inbjöds att som violast medverka vid konservatoriets kammarmusikaftnar 1909, fick ta del av planerna. Han hade tidigare initierat en kam­marmusikförening i Ystad och blev nu den drivande kraften vid grun dandet.

Tillsammans med violoncellisten Franz Neruda – en av ledarna för den från 1868 verk samma köpenhamnska Kammermusikforeningen – kallade han i september 1910 till ett konstituerande sammanträde i ”Hotel Kramers hörna”. I detta deltog med Salomon Smith som ordförande, Alfred Cyrén, Sven Malmström, Carl Maull, Carl Schæffer, William Smith, Nils Georg Strömberg, Giovanni Tronchi, Giovanni Turicchia, Gottardo Vecchi, Nils Åberg och Herman Österdahl. För en äldre generation musikintresserade malmöbor är de flesta namnen bekanta. Kvartetten Schæffer, Tronchi, Turicchia och Vecchi (far till Guido) hörde till lärarstaben vid det 1907 grundade musikkonservatoriet i Malmö och hade varit den grupp, som från 1907 svarat för det offentliga kammarmusicerandet i staden. Violinisten/kapellmästaren Carl Maull och musikdirektören Nils Georg Strömberg var också framstående musiker. Kammarskrivare William Smith (sig naturen W.S.) var musikanmälare i Sydsvenska Dagbladet Snäll posten, där Österdahl var redaktionssekreterare.

Malmö Kammarmusik förening arrangerade sin första konsert i slutet av oktober 1910, då Giovanni Turicchia, Sven Malmström, Salomon Smith och Gottardo Vecchi debute­rade med bl a Haydns Ess-durkvartett op 33:2. Under säsongen 1910/11 arrangerades 7 konserter och interna spelaftnar. Antalet abonnemang ökade från 52 till 81 under säsongen 1911/12, vartill kom lösbiljetter. Starten var alltså god. För huvuddelen av konserterna under tiden fram till 1920 svarade konservatoriets lärare, ibland med hjälp av blåsare från Kronprinsens Husarers militärorkester. Wienerklassicisterna och romantikerna dominerade programvalet, och anmärkningsvärt många sekelskiftestonsättare introducerades för lyssnarna.

Sydsvenska Kammarmusikföreningen grundas

Samma år sammanslogs föreningen med Sydsvenska Konsertföreningen (skapad 1910 i Ystad på initiativ av kammarmusikentusiasterna Salomon Smith och August Körling) och ändrade namn till Sydsvenska Kammarmusikföreningen.

Arrangören Salomon Smith

Under några år kring 1920 arrangerade den outtröttlige Salomon Smith i sällskap med andra musiker konsertturnéer i södra och mellersta Sverige. Säsongen 1920/21 gavs inte mindre än sammanlagt 138 konserter på ett 40-tal platser. Men depressionen efter första världskriget gjorde verksamheten mindre lönsam. Inför säsongen 1921/22 hade Salo mon Smith räknat med att kunna placera 182 konserter på 57 olika platser. Efter alla återbud fullföljdes 74 konserter, och i fortsättningen blev det endast skånestäderna som begagnade sig av utbudet – ofta av nybildade, lokala kammarmusikföreningar. Under ganska lång tid kom Malmö, Lund, Ystad och Trelleborg att bilda ”stomme” i föreningens verksamhet.

Salomon Smiths namn blir föreningens

Av det anförda, som meddelats efter N G Strömbergs ”Anteckningar över Musiklivet i Malmö 1820-1928 …”framgår, att Salomon Smith ansågs ha spelat så stor roll för verk­samheten, att styrelsen vid uppvaktningen på hans 75-årsdag 1928 beslöt, att före ningen skulle bära hans namn. I en minnesartikel i Musikrevy 1960:7 och i en intervju i Syd­svenska Dag bladets Årsbok 1971: Musik i Skåne har föreningens dåvarande ordförande Sten Broman tecknat ett porträtt av Salomon ”som en storsvensk grandseigneur med kammarmusik som enda varaktiga lidelse i livet”, ett porträtt som av andra bedömare betecknats som en illasinnad karikatyr, vad avser musikern Salomon.

Mera nyanserad var Jarl Ingelf i uppsatsen ”Musik älskaren Salomon Smith” i Ystads fornminnesförenings skrift Ystadiana 1980. Ingelf visar att Salomon Smiths kammar­musikintresse gick tillbaka till 1870-talet, då denne tillsammans med musikdirektören August Körling och några andra entusiaster bildade en stråkkvartett, som efter en god middag musicerade i Apoteksgården varje lördagskväll. I denna stråkkvartett ingick ofta Salomon Smith som primarie med Johan Jönsson som sekund, Felix Körling som violast och August Körling som cellist. Det bör nämnas att August Körling fått en utmärkt presentation i Ystadiana 1988, där Herbert Aldenbjörk i en uppsats ”Ystad som musikmiljö under några sekler” visar att Salomon Smith i musikläraren, organisten, komponisten och orkesterledaren August Körling hade en vän och betydande medarbetare, som verksam bidrog till att höja musiklivet i hemstaden. Det kanske bör nämnas, att bröderna Felix och Sven Körling gick i faderns fotspår och senare kom att göra betydande musikaliska insatser i respektive Halmstad och Göteborg.

I en gästbok fördes noggranna protokoll på deltagare och framförda verk, och bara under perioden 1900-1920 spelades inte mindre än 520 verk av 128 kompositörer. Salomon Smith hade under studieåren i Stockholm ägnat en del av sina studier åt studenternas musikliv, och Ingelfs underrubrik ”Från farmaceut till storsångare” må tala för sig själv. Han uppträdde ofta som bassolist, t ex vid Beethoven-jubiléet 1927 i Malmö, då han med stor stämprakt sjöng ”Guds lov i naturen” efter att med en yvig handrörelse fått publiken att resa sig.

1890 invaldes Salomon Smith i Kungl. Musikaliska Akademien, och efter den riksbekanta fondinsamlingen kunde han 1921 glädja sig åt en utnäm ning till professor musices, en unik utmärkelse.

Med tonvikt på stråkkvartetter

Det bör framhållas, att även om lokala krafter svarade för flertalet konserter, finner man bland gästande ensembler Göteborgs kvartetten, Kjellströmkvartetten, Breuningkvartetten från Köpenhamn, Buxbaumkvar tetten från Wien och Meredyllkvartetten från London för att nämna några. Repertoaren domineras av wienerklassicisterna, men man har också visat intresse för den samtida musiken. I Malmö gavs under de första 18 säsongerna 128 konserter.

Med utgångspunkt från föreningens verksamhetsberättelser skall här göras ett försök till en sammanfattande statistik över antalet konserter 1920-1930 i Malmö (M), Lund (L), Ystad (Y), Trelleborg (T) och Landskrona (Lk).

För ett fåtal står (H) för Helsingborg och (To) för Tomelilla.

20/21 M 7 L 3 Y 4 Tr 3 Lk 3
21/22 M 7 L 3 Y 4 Tr 3 Lk 3
22/23 M 7 L 3 Y 4 Tr 3 Lk 2
23/24 M 7 L 3 Y 4
24/25 M 7 L 3 Y 4
25/26 M 7 L 3 Y 4 H 1
26/27 M 8 L 4 Y 4
27/28 M 8 L 4 Y 5 To 3
28/29 M 8 L 5 Y 5 To 2
29/30 M 7 L 5 Y 4

I verksamhetsberättelsen 1929/1930 noteras:

Kammarmusikföreningen kan i år se tillbaka på en tjuguårig verksamhet, präglad av ett i såväl konstnärligt, som vad publiktillslutningen beträffar, glädjande framåtgående. Intres set för kammarmusik, den form av musikutövande vilken med rätta räknas som den ädlaste, har i betydligt större samhällen än vårt, visat sig svårt, ja nära nog omöjligt att upprätthålla. Det är därför med största tillfredsställelse föreningen konstaterar att under den tjuguåriga period den ägt bestånd, publikintresset med åren tilltagit, och allt fortfa­rande finnes.

Föreningens ordförande herr Professor Salomon Smith har under denna tid nedlagt ett energiskt och oegennyttigt arbete vilket burit rik frukt, och är att hoppas att han fortfa rande med obruten kraft ännu i många år kommer att verka i samma anda, till föreningens fromma.

Av Gunnar Sjöqvist